Page 18 - (om) det onödigas nödvändighet

FRIHETENS RIKE (Molkom by the Sea)Om man lägger sig på rygg i trappan på Molkoms nya torg en dag som den här ser man en himmel med tunga höga moln som tornar upp sig. Det blygrå och det vita stöter kraftfullt mot det blå, där solen ibland bryter igenom som en bländande reflex när vinden driver skyarna mot norr. Kanhända skymtar man i ögonvrån en ensam mås i glidflykt över himlen. Konsums gröna flaggor.Resten tror jag man får ha i huvudet.Vägen till Molkom kantas av hyggen och slyskog. Bussen kränger stånkande mellan landsvägens vajerräcken, passerar med långa mellanrum en rödvit kur, en fartkamera, en gröngul hållplatsskylt. Och plötsligt, som när ett flygplan sjunker genom molnen, öppnar sig landskapet och jag ser de stora vita ensilagerullarna vila som väldiga ägg i liden ner mot Molkomssjön. Sedan landar vi. På busstationen växer mogna brynnbär, som jag hört att de heter här i Värmland. Vildhallon, alltså.Vi brukar tänka oss att konst är något som har uppstått ur ett överskott. Det var först när överlevnaden var säkrad som människor fick tid och kraft att börja fundera över vad som var vackert eller intressant – och ju rikare man var, desto mer tid och kraft hade man förstås. Den konstnärliga utvecklingen har därför alltid drivits framåt av samhällets mest välbärgade, mest sysslolösa skikt. Det var de som hade möjlighet att jaga efter exklusiva föremål, beställa konstfärdiga arbeten till sina hem. En sådan människa stod över nödvändigheten och kunde slösa sina resurser på onödiga ting. Ju onödigare, desto bättre.